THEGREENPUMPKIN BLOGG

Skolan är slut, studenten är över. Jobbet har börjat och vuxenlivet väntar. För er som inte vet så hade jag världens lyckligaste dag i fredags då jag tog studenten. Kändes gött att äntligen få springa ut, även som gammal kärring. Jag har även börjat jobba (det blev jobbet som koordinator på ZARA). Trots all kritik mot företaget så har jag inget agg att komma med än så länge. Medtanke på att mitt liv är påväg in i en ny fas så har skriveriet här halkat efter. Något jag tror kommer fortsätta så om jag inte hittar glöden i skrivandet igen. Men sörj inte för det. Jag lever loppan även fast jag inte avspeglar allt här. Jag är kär och lycklig. (Ni som vill ta del av min stora dag kan göra det här)

Jag sitter i världens dilemma. För drygt en vecka sen gick jag till fyra klädbutiker och lämnade in CV'n. Varav två hörde av sig inom loppet av en vecka. Idag var jag på arbetsintervju på ZARA för en anställning som ''säljkoordinator''. Jobbet handlar i stora delar om att ha kontakt med huvudkontoret i Spanien för att hålla koll på kommande trender, styla skyltdockor och lägga en konstnärlig tuch i hur kläderna ska hänga i butik för synens bästa skull. På ZARA kommer jag även att arbeta som försäljare med koordinatorjobbet som huvudroll. Nu på fredag ska jag även provjobba på Beyond Retro, min absoluta favoritbutik som jag har drömt om att få jobba på sen kedjan öppnade i Stockholm. Här har jag endast butiksförsäljning som prioritet men kommer troligtvis få vara med och rensa ur leveranserna från London och välja vilka kläder som ska upp och vad som ska hottas. Beyond Retro vet jag att jag kommer trivas galet bra på (om jag nu får jobbet) men frågan är om jag kommer kunna utvecklas karriärsmässigt. Anställningen på ZARA är min om jag vill ha den, jag fick helgen på mig att fundera på saken. Så, ska jag satsa på en karriärsklättring inom koordinatorsyrket på ZARA eller ska jag följa min dröm och jobba som butiksbiträde på Beyond Retro? Jag har sån grov beslutsångest att jag blir skitnödig bara jag tänker på det. Läsare, hjälp mig...

Jag och Lina tog tuben till sandsborg igår kväll. Pigge med fler var redan hemma hos kvällens värd Sebastian som förövrigt jobbar som DJ på berns. Snubben spelar äckligt bra musik och till min lycka fick jag också leka discjockey. Vi fick nog runt elva och åkte hem. Idag blir det slapparkväll med hemlagad mat och tvtitt.

Mitt jöbbsökande började på arbetsförmedlingen där jag trängdes tillsammans med ett åttiotal andra brudar. Alla tyckte väl att var och en skulle vinna kampen om platsen som butiksbidträde till den kommande butiken accessories på hötorget. När jag fick frågor om mina svagheter öste jag på med självkritik, vände och vred så att allt negativt skulle låta som en svandans. Måtte jag få jobbet, tänkte jag. Efter två timmar i arbetslöshetens hus vandrade jag vidare mot american apparel, weekday, zara och slutligen beyond retro på åsögatan. De senaste två åren har jag skickat i minst tre cv'n till beyond retro i hopp om att få jobba ihop med alla fashionistas, dock utan framgång. Idag klampa jag in helt utan förväntan och skaka hand med butikschefen och menade på att jag var som gjord för detta jobb. Den söta flickan bakom det orangeröda håret tittade på mig och sa ''när kan du provjobba?''. Jag dog för en stund, sen kom handsvetten och till sist ett datum för provjobb. Idag är jag lycklig... så lycklig att jag vill hoppa runt i mitt och pigges kök alldeles ensam. Ensam kanske var fel ordval, jag har ju tejpat upp ett hundratal personer på väggen. Vi hoppar tillsammans nu.

Igår tapetserade jag hela köksväggen med tidningsartiklar från weekday. När jag var klar såg jag ut som en skorstenssnubbe av all trycksvärta men jävlar i havet va ballt det blev. Idag blev jag klar med mitt CV som jag ska gå och lämna ut likt flyers imorgon. Belive it or not, jag är faktiskt nervös. Prestationsprojekt är något jag hatar för allt hänger på en själv. Det är mycket bekvämare att lägga allt ansvar på någon annan, så som man gjorde med morsan när man var liten typ. Hur som helst... Jag hoppas att någon butikschef eller personalansvarig fattar tycke för mig för jag har nämligen tappat tycket för mitt nuvarande jobb.

Jag sitter förtillfället brevid min smultrondoftande man nerföst i min begagnade chesterfieldsoffa. Jag älskar dem båda väldigt mycket, skillnaden mellan dessa två är dock att soffan är stenhård. Vi har börjat kallprata om att införskaffa en sådan dära svennesoffa man lätt somnar i så att vi slipper sitta rakryggade och svinstela varje gång vi slår till med en hemmakväll. Men aldrig ska jag sluta älska min chesterfield, inte heller ska jag sluta älska min sambo som så vänligt gick med på att köpa denna skinnsten från första början. Men snygg är den, väldigt snygg. Det är min man också. Nog om detta vintagefynd. Den 23 maj äger vår premiär av ''jag skiter i varenda jävla pundhuve'' rum. Ni som vågar och vill får gärna komma och kika. Vi har två föreställningar den 23 och två stycken (?) den 29 maj. Om ni känner för att vara anonyma och skippa det här med att hälsa, vara artig osv så får ni gärna göra så. Det kommer vara smeckat med folk så jag kommer inte kunna urskilja på bloggläsare och andra främlingar i publiken. Lägg en kommentar i fältet nedan så länkar jag adress och tider.

Jag väntar ivrigt på att den svenska sommaren ska komma, fram tills dess kommer jag fördriva tiden igenom att huttra, leka modevedveten i för kalla kläder och kedjeröka de nydesignade LM-paketen, som för örvrigt påminner om en dålig finsk åkomma. Jag har lekt med snygg-Lina idag (hon var snygg och jag satsade på den franska lebbstilen). Hon bjöd mig på alkohol och konversationer (jag och Lina är som ett privat debattprogram utan kameror). Jag tycker om Lina, jag tror hon tycker om mig. Måtte iaf vara något åt det hållet eftersom vi har 8 års vänskap på nacken. Nu ska jag fösa in fossingarna i ett par tofflor och tända en blåvit cigg på balkongen (mamma tycker inte om att jag röker), men jag är stor nu, snart 21 närmare bestämt. Nästan hälften till 42. Sen bor jag ju hemifrån. Snart klimakteriet och pension. Är det nu man ska börja spara eller?

Igår spelade bears in heaven (skillat förband från New York) och JJ på strand. Vi stod och digga i timmar till öronorgasmen. Elin, bruden som sjunger i JJ är liten och blyg men satan i gatan vilken pipa hon har. Ja, sen trampa vi på all moral och smög in backstage och chitchatta med alla märkvärdiga musikalister, drack gratis öl och käka chips. När Pigge kommer hem från jobbet ska jag överaska honom med grillad kyckling som han har tjatat om hela veckan. Är dock inte så förtjust i grillad kyckling, mår mest illa av allt skinn. Tänkte iaf lyxa till det med svamprisotto för det mår jag fan heller illa av. Jag saknar min man, han luktar så gott.

Imorgon är det sista april, valborg och mösspåtagning. Vi i studentkommitén på Kulturama har anordnat en heldag med utklädnad, ramsor, tävlingar och annat fräckt. Såhär nära inpå studenten har jag börjat bli så himla sentimental och nostalgisk. Jag har spenderat tre härliga år på skolan tillsammans med världens finaste teatergäng och nu ska vi skiljas för att ge oss ut i vuxenvärlden och möta våra riktiga konkurenter, for real. Usch, nu blev jag blödig igen.  Igår hade vi en av många fotograferingar som görs inför vår slutföreställning (bla bilden ovan). Efter imorgon dagens gallej ska jag fort som attan upp till uppsala och fortsätta en förhoppningsvis solig fredag. Nåväl, jag kan iaf njuta av att jag dratt tummen ur arslet och rensat hela min walk in closet idag. Jag vill inte sluta i skolan...

Vid 00 snåret inatt kom jag och Pigge på den brilljanta idén att dra en bulle till Berns. Sagt och gjort, inne på klubben längst ner på Berns, 2.35:1 (vi svänger inte på våra lurviga uppe i stora salen för där hänger det bara en massa gamla gubbar och nyblonderade extensions) var det som att dansa bland höga holländare. Det fanns knappt en svensk själ i folkmassan och jag anar att alla engelsmän, tyskar och amsterdambollmare var där för att lyssna på DJ'n som jag förörvigt glömt bort vad han heter. Vi drack en öl, rökte några cigg, digga till det hjärtskärande högtalardunket och drog sen en bulle hem igen. Jag älskar att bo under samma tak som min man och sambo, han sveper mig över golven både hemma och ute i krogsvängen. Han gör mig glad och får mig att skratta tills jag kiknar, varje dag. Nu står han på jobbet, trött och dan. Jag saknar honom trots att jag fick en avskedskyss för dagen tidigt imorse. Ikväll ska han svepa mig över golven igen. Vi ska dansa tills vi inte orkar mer, sen ska vi ligga i baksätet av en taxi och kela hela vägen hem. Imorgon är han ledig och jag ska äta upp honom hel.